Beliebers. Det finns massor av olika sorter, haha.
Nu tänker jag ta upp de som jämt och ständigt ska gå runt och skrika om att de är beliebers. Det är så jävla jobbigt, jag fangirlar många men jag går inte runt och skriker om dem för mina vänner. Inte nu längre iallafall. Det är som att de tror att de som skriker mest om Justin är störst belieber. Och sen då man frågar om de vet vad som hänt med vad som helst i hans liv, så vet de inte ett skit. Jag älskar Justin och kan stämpla mig själv som belieber, men jag skriker inte om det. Jag har vänner som hela tiden ska visa bilder på deras idoler och gud vet vad, men man blir så sjukt irriterad för den man visar för bryr sig faktiskt inte. I början kan det väl vara kul men efter ett tag blir man så himla irriterad då de bara fortsätter visa bilder på deras nya tröja, bil eller flickvän.
Clara Henry sa en sak som är så sjukt jävla sant i en av hennes videos :
"Är man en belieber, så skyltar man inte med det. För man kan inte se på utsidan om personen är en äkta belieber. För Justin Bieber är det insidan som räknas. Alltså jag är en true belieber, men det kan man inte se om man bara kollar på utsidan. Då får man istället kolla på små detaljer."

Nog kan en äkta belieber skylta om det, men kom fan inte och säg att du är en så sjukt stor belieber och sen knappt veta någonting. Jag har fått frågan om jag är en belieber, och de har inte trott mig för att jag inte går runt och skriker om han jämt och ständigt. Folk tror att jag ska gå på hans konsert bara för skojs skull.

Jag ska gå på Justins konsert för att jag rent av älskar han. Jag älskar hans musik, hans inställning till saker, hans personlighet. Han gör mig lycklig.

Jag sitter också uppe på nätterna för och kollar på videos från den senaste konserten, klipper ut bilder, hänger upp affisher på han i taket för att se han innan jag somnar (haha, japp), för skojs skull. 

Betalade flera tusen för att åka till stockholm och gå på hans konsert, för skojs skull.

Har bilder på Justin lite överallt i mitt rum så jag kan se han, och komma ihåg att man aldrig ska ge upp och försöka göra det bästa av situationen. 

Jag skriker inte om mina fandoms, jag håller det för mig själv. Det är min sak och vem jag är, vad ska jag skrika så mycket om det för? Jag vet att man bara blir irriterad.
ville bara få ur det här, det är såhär jag tycker och tänker så ta't lugnt med hatet nu va.

nu kommer säkert nån komma och 'HAHAH du skriker visst om dina fandoms.'

haha du kände mig för ett år sen, du känner mig inte nu mer. Jag är inte som var var då :)